Alla uppfylldes av den helige Ande  och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala. Apg 2:4

Anden kom som ett dån, som en stormvind. Tungor av eld visade sig på var och en av de 120 som var samlade i den övre salen efter Jesu himmelsfärd. De började tala främmande språk. Gud lät andeuppfyllelsen märkas genom både hörsel och syn, kanske även känseln ‒ att det vibrerade.

Det stannade inte i den övre salen. Dånet spred sig över Jerusalem som ett VMA, ett viktigt meddelande till allmänheten. Människor strömmade till och blev skakade när de hörde sina egna språk talas. Många olika folkslag hade vallfärdat till Jerusalem för att fira skördefesten.

I vers fyra står det att alla i salen började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala. Jag fastnade speciellt för ordet allteftersom. Det är ett bra ord att ha med sig när man går med Gud. Kanske vet vi inte vad vi ska säga ‒ men orden kommer, allteftersom den helige Ande ger dem. När vi ska utföra någon uppgift, och inte ser eller förstår alla steg, gäller också allteftersom. På samma sätt kommer också kraften.

Gud, påminn mig, när jag behöver, att du ofta ger vad jag behöver allteftersom.