Jag säger er: vandra hela tiden i Anden, så kommer ni inte att ge efter för köttets begär. Gal 5:16 (SKB)

När det skaver inombords är det lätt att ta till snabba lösningar. För mig kan det handla om snabba kolhydrater för att dämpa irritation eller malande tankar. Det ger en liten kort stund av lättnad, innan det känns värre än innan. Eller så lättar jag på trycket genom ord som jag sedan önskar att jag aldrig hade sagt. I längtan efter balans tippar det istället ännu mer åt fel.  

När Paulus använder ordet ”köttet” syftar han på hela den fallna mänskliga naturen ‒ både kropp och själ. Exemplen han räknar upp är lätt att tolka som kroppens begär, men flera av dem är själsliga eller en kombination. Paulus skriver att köttet och Anden strider mot varandra, så att vi inte kan göra det som vi vill. Den kampen följer oss hela livet. Men den är inte hopplös. Vi får be om öppnade ögon för att genomskåda roten till vissa handlingar ‒ det som ligger bakom och behöver tas om hand av Gud.

För att inte fastna i det vi helst vill skyla över, behöver vi börja där allt börjar: i förlåtelsen. Att be om förlåtelse – och att förlåta oss själva – är första steget framåt.

Gud, ge mig klarsyn så att jag ser mina snabba lösningar som jag faller för när det skaver och Andens hjälp att bryta handlingsmönstret.