Mina ögonlock håller du öppna, jag är full av oro och kan inte tala. Ps. 77:5

Några av oss känner ibland igen oss i Davids sömnlösa ord. I psalm 77 berättar han hur han grubblade tills hans ande mattades. Natten är sällan en bra tid för sådana tankar. Perspektiven förvrids lätt, ibland så mycket att man ibland kan skratta åt det på morgonen.  Men bara nästan, för ofta finns det ändå något verkligt i den oro som väcks när allt är tyst och mörkt. Ibland handlar det om sådant som vi lyckas hålla på avstånd under dagen.

David ligger vaken och grubblar. Han är ärlig inför Gud och vågar fråga om Herren har förkastat honom för evigt och aldrig mer ska visa sin nåd. Men mitt i sin oro gör han det som han brukar: han påminner sig om allt gott Gud har gjort. Mitt i alla tvivel i mörkret proklamerar han: ”Du är den Gud som gör under …” och fortsätter att tala om Guds makt.

Jag brukar ibland recitera psalm 23 tills jag somnar. Psalm 91 är ett annat tips. För att ännu mer följa Davids recept kan orden användas som tacksägelse: ”Tack för att du är min herde och att jag inte ska sakna något. Tack för att du för mig till vatten där jag finner ro.” Det är viktigt att vara beredd – både andligt och praktiskt – för vi behöver räkna med att bli angripna just där vi är som mest sårbara. Men det finns seger!

Tack Gud för att du alltid vill hjälpa mig när tankarna skenar under vakna timmar. Hjälp mig att förbereda mig och använda de vapen du har gett som en mäktig moteld.